Det råder väldigt delade meningar i vårt avlånga land om fenomenet läxor. Av såväl lärare som vårdnadshavare som elever. Och det kan man verkligen förstå. För det ser oerhört olika ut hemma vid middagsborden i hemmen runt om i Sverige. I vissa hem finns välutbildade föräldrar som själva är kunniga och motiverade till att hjälpa sitt barn. I vissa hem finns kunniga och motiverade föräldrar men som kanske av en mängd olika anledningar inte orkar, hinner eller kan hjälpa sitt barn. Läxor skapar i en del hem samarbete, samhörighet, en känsla av insyn i skolan – en mysig kvalitetsstund mellan förälder och barn. I andra hem skapar det stress, bråk, ångest och skuldkänslor.

Vi som lärare har ett oerhört stort ansvar här. Vi måste alltid ha några stående krav på de läxor vi ger ut; 1; De ska vara direkt kopplade till veckans mål, till det som eleverna tränar på just nu i skolan och som de SAMMA dag läxan ges har fått en rejäl genomgång och praktisk övning på i skolan. 2; De ska vara utformade så att eleven får en stunds repetition hemma på det som hen har övat i skolan. Repetition är vetenskapligt bevisat för länge länge sedan att det har en avgörande effekt på en inlärning som befäster sig. 3; En tydlighet gentemot både elever och vårdnadshavare att de alltid ska ta hjälp av skolan om läxan känns för svår. Läraren ska alltid finnas till hands att hjälpa de barn som inte klarar av att göra läxan hemma. Skolverket har en checklista på hur läxor ska vara utformade. Följer man dem, så är jag övertygad om att läxor har en positiv effekt.

Det finns skolor i Sverige som slopat läxor, ex Rotundaskolan i Västerås. Detta kan man bland annat läsa om i Pedagogiska magasinet. Rektorn där tror inte på att läxor leder till något gott och menar att det bara är ett sätt för lärare att bli av med arbete som inte eleverna hunnit göra i skolan samt att det bara för elende med sig hemma. Jag håller inte med. Jag är, som sagt, fullt medveten om att det finns många hem som kämpar något enormt med läxläsningen. Jag är också medveten om att det finns lärare i Sverige som inte ger meningsfulla läxor. Men jag vet också att det finns så många familjer som tycker väldigt mycket om den stunden på dagen då man kan samlas runt ett ämne som handlar om ett lärande. Jag ser också att många familjer som tagit sig an fighten med sitt barn, de som tagit sig över tröskeln och kommit dit att barnet förstått varför det är bra med en stunds repetition hemma, känner sig väldigt nöjda. Och då menar jag INTE att man ska kämpa och bråka i all evighet. Har det gått en period utan att det leder till något positivt alls, så ska man självklart ta hjälp av skolan och lämna över ansvaret till läraren att hjälpa den eleven med läxorna. Men idag kan jag ibland se att det ges upp lite väl snabbt. En 7-åring kan vara en riktig mästare på att manipulera sina föräldrar till att få sin vilja igenom. Det kan finnas en stor vinst i att inte ge efter då. Detta ligger dessutom helt i linje med Mindsettänket. Kämpa, ge inte upp, ta dig ur lärandegropen, upplev herueka! Jag har sett detta med envisa elever som gör allt för att vinna över sina föräldrar och försöka slippa läxan. Och jag har många många gånger sett vinsten det ger att lära sitt barn hur känslan av att ha vunnit över en motgång känns. Jag blir lite ledsen när jag läser artikeln från Pedagogiska magasinet. Eller nej, jag blir snarare lite förbannad faktiskt. För varför nämner inte denna rektor någonting alls om alla dessa fantastiska lärare runt om i landet som lägger ner både tid och kraft på att ge genomtänkta läxor som följs upp och mynnar ut i lärande samtal i skolan? Det är lite av en kränkning mot alla oss som faktiskt gör det kan jag tycka. Man kan ha olika åsikter, men i en åsikt måste det finnas nyanser. Men kanske var det bara författaren som skrev artikeln som helt enkelt glömde bort att nyansera sig i sin text denna gång, vad vet jag.

Om vi tar oss tid att lyssna på eleverna själva om läxor, så uttrycker många att ”det är skönt att göra läxor för hemma sitter man själv”. Nu är jag medveten om att jag undervisar i de yngre åldrarna, men jag vet att även många på mellanstadiet och högstadiet tycker detsamma, även om de inte för en miljon skulle erkänna det. Det ÄR svårt att fokusera när det sitter 24 barn till i samma rum. Det behöver inte vara för att det är stökigt eller för att det är en hög ljudnivå. Vi vuxna kan väl tänka oss själva hur det hade varit på jobbet med vår egen koncentrationsförmåga om vi hade haft 24 arbetskompisar i samma rum under hela dagen. Det är klart att det påverkar. Och jag VET, efter 20 år som lärare, att det är många poletter hos eleverna som ramlar ner, hemma med läxan vid köksbordet, där inga klasskompisar finns. Och jag VET, att det finns en mängd vårdnadshavare som är en fantastisk resurs i sitt barns lärande. Och även om det inte råder någon rättvisa i det, att vissa har det så och vissa inte har det så, så menar jag att det är väl bättre att de barn som har möjligheten, får utvecklas så långt det bara går med hjälp av hjälpande kunniga föräldrar. För med ett snedvridet rättvisetänk, där vi inte skulle ge några läxor till elever pga att det finns olika förutsättningar hemma, så kommer INGA barn att få möjligheten att utvecklas till deras fulla potential. Enligt mig är det idiotiskt att inte utnyttja föräldrarna som resurs, där det finns vilja och möjlighet.

Summan av kardemumman är att läxor är bra. Om man följer checklistan. Det håller flertalet av pedagogikforskare med om, som exempelvis Peter Wall. Så mitt råd till alla er nya lärare är – kör på med läxor till era elever. Men följ checklistan och var noga med att synliggöra argumenten för läxor till dina elever och vårdnadshavare.