Att formativ bedömning numera är solklart bevisat att det har en positiv effekt på elevers lärande är ju bra. Det är ännu bättre att det är roligt att arbeta med formativ bedömning, när man väl gjort det till en daglig vana. Mitt eget arbete känns mer tydligt för alla inblandade parter och jag själv känner mig mer tillfreds med mitt arbete. WIN WIN!

Min chef och jag samtalade om det senaste året under mitt lönesamtal. Hon lyfte bland annat att jag hade utvecklat mitt sätt att arbeta med formativ bedömning på daglig basis. Detta var något som jag faktiskt inte själv reflekterat över en enda gång. Ja just det! Tänk för några år sedan när detta infördes i skolorna runt om i Sverige, vi alla satt och tänkte ”oj, en sak till att få plats med i undervisningen, hur tusan gör jag det??” Och som man blev rådd till så inledde man sin formativa bedömningsresa med något litet redskap som man lärt sig, prövade ett till och ett till, tog bort det som inte passade just mig, la till ett annat, snodde idéer och kom på egna idéer… Och nu är man i det stadiet att jag inte ens reflekterar över att det är en daglig vana som jag gör varje lektion. Märkligt. Det finns tillfällen då jag glömmer att använda mig av ex förståelseljuset. Då dröjer det inte många minuter förrän det är någon elev som påminner eller bryskt ifrågasätter varför jag inte använder det. Formativ bedömning är här för att stanna och för att vinna. WIN WIN!